kärlek.

kärlek är inte lätt. eller ja, det blir en helt annan grej än vad man tror. att vara så kär och älska någon så himla mycket är det bästa jag upplevt, för det är helt underbart. men man är på nåt sätt så utsatt och satt sig i en väldigt känslosam sits och tanken på att bli sårad är hemsk. (även om allt det underbara såklar väger upp det dåliga x 1 miljon).

jag vet inte riktigt vad jag ska komma med det här inlägget. jag kanske ska sluta typ här eller aldrig ens publicera det här inlägget.

men allt är bra med mig och lars, oroa er nu inte för det ;) jag blir bara mer kär i honom för varje dag (och han i mig :) och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. han är den finaste killen som finns, han finns altlid där för mig och får mig att må så himla bra. och så är han helt underbar, mysig och rolig. och snygg.

nej jag vet inte vad jag ska komma med det här inlägget. bara att det är läskigt hur känslor bara kan försvinna och tanken på att bli lämnad. sånt är läskigt när man är så galet kär.

om två veckor har jag lasse varit ihop i två år. och det är bara början <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0