främlingar.

en man kom nyss förbi med en leverans från ett tryckeri och började med iver och entusiasm berätta om sin gigantiska hund hemma när han möttes vid dörren av vdn:s hund. tydligen var den fortfarande en valp men stor som ett hus, men det fatta ju inte hunden såklart. så han ville hoppa i famnen på mannen och mysa eller hoppa upp i hans knä när han ligger på soffan

mannen: ibland hoppar han ju upp på magen, men det vill jag ju inte helst. varken den eller ja, något annat känsligt område! *skämtsamt med händerna roterande i den nedre regionen*
jag: eeeeeeeh.. heh.. aaaa...

mannen tycktes dock inte besväras utan pratade vidare om sin hund tills han kom på att han inte betalat sin parkering.

visst kan man småprata med främlingar, men hey, det finns gränser!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0