snät.

imorse  var både jag och lasse helt slut när vi vaknade, det var hur kämpigt som helst att gå upp. på något sett lyckas man ju alltid ta sig upp (jag efter 35 minuters snoozning). efter att jag gjort alla mina morgonbestyr går jag in till lasse och för att säga hejdå. han ligger där helt utmattad och orkar knappt öppna ögonen. jag som nu har fått i mig frukost och kommit igång börjar poka och retas och hålla på åt en något road lasse. till slut väser han "vänta du bara tills du har sovmorgon igen!" och jag fnissar iväg till praktiken.

nu bävar jag lite för att vända tillbaka våra rutiner, när jag aldrig går i skolan och går upp sent och lasse är borta 8-17 varje dag. jag anar en hämnd deluxe.